Var det så?

Det var nog inte bara jag hela tiden. Jag vet det. Jag kan ta mycket skit, men det här var droppen.
Allt jag gjort. Att du ens har mage att behandla mig på detta sätt. Du är inte mycket att ha. Just nu betyder du lika lite för mig, som ett ruttet bananskal som ligger vid vägkanten. Det är du. Ligger där ensam, och ingen vill ha dig.
Ingen som tycker synd om dig, du är bara bortkastad och äcklig. Synd bara att du inte ruttnade bort lika snabbt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0